Redovisning

Redovisningen på Linnéuniversitetet liksom på andra statliga myndigheter vilar på vissa grundläggande redovisningsprinciper:

  • Bokföringsmässiga grunder, vilket innebär att utgifter och inkomster som hör till ett räkenskapsår ska kostnads- respektive intäktsföras och påverka räkenskapsårets resultat. Det avgörande är när en affärshändelse blir utförd, inte när den betalas.

  • Redovisningen ska ge en rättvisande bild, vilket innebär att balansräkningen, resultaträkningen och noterna ska innehålla sådan information att läsaren kan få en så riktig bild som möjligt av den ekonomiska situationen.

  • God redovisningssed ska tillämpas, vilket innebär att man inte enbart ska följa de lagar och förordningar som gäller, utan även ta hänsyn till vedertagen praxis i branschen. En ofta använd definition av vedertagen praxis är hämtad ur förarbetena till den svenska Bokföringslagen (1999:1078) en faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga.

  • Matchningsprincipen innebär att kostnader och intäkter som hör samman skall matcha varandra i samma tidsperiod.

  • Periodiseringsprincipen innebär att inkomster och utgifter ska fördelas mellan olika räkenskapsår så att den del som hör till ett visst räkenskapsår redovisas som intäkt eller kostnad under det året.

  • Försiktighetsprincipen, innebär att man ska iaktta en rimlig försiktighet vid värdering av fordringar och skulder.

  • Väsentlighetsprincipen, innebär att man inte skall lägga ned för mycket arbete på obetydliga poster och värden.

  • Fortlevnadsprincipen, innebär att man i redovisningen utgår från att verksamheten kommer att fortsätta under en överskådlig tid. Kallas även going concern-principen.

Undantagen från ovanstående redovisningsprinciper för statliga myndigheter är att statsanslagen som erhålls ska intäktsföras när dessa utbetalas och alltså inte får periodiseras mellan åren.

Redovisningen för statliga myndigheter är speciell jämfört med andra typer av organisationer och regleras på olika sätt i förordningar där en av de viktigaste kan sägas vara förordningen om årsredovisning och budgetunderlag. Utöver denna finns även ett antal andra som reglerar olika områden inom redovisningen, budget, finansiering mm. Dessa regler finns samlade i ESV:s ekonomiadministrativa bestämmelser (ea-handboken).

Utöver detta ställer även regeringens regleringsbrev för universitet och högskolor krav inom olika områden av redovisning som är speciella för denna sektor.

Universitets- och högskolesektorn tillämpar principen av full kostnadstäckning, dvs samtliga direkta och indirekta kostnader ska bokföras och fördelas ut på lägsta nivå, vilket är kostnadsbärare. Vid all rapportering och kalkylering t.ex. vid ansökan och kalkylering av forskningsprojekt tillämpas fullkostnadskalkylering. Grunden för detta är ett arbete som gjordes av SUHF (Sveriges universitets och högskoleförbund) för några år sedan, vilket mynnade ut i den s.k. SUHF-modellen, vilken Sveriges samtliga universitet och högskolor anslutit sig till. http://www.suhf.se/arbetsgrupp/suhf-modellen-full-kostnadstackning.

Linnéuniversitetets ekonomimodell, som finns beskrivet under särskilt avsnitt, kan sägas vara en beskrivning av de koddelar som finns i ekonomisystemet och hur dessa ska definieras och användas för att vi ska uppfylla de krav som ställs enligt förordningar, regleringsbrev, SUHF-modellen och inte minst de interna uppföljningsbehov som Linnéuniversitetet har.

Under rubriken redovisning hittar du anvisningar, riktlinjer och mallar inom redovisningsområdet, ekonomimodell, projektredovisning och moms.